Vid den tiden fanns en varmt kristen soldat, boende i Kvinnestad, vid namn Petter Topp. Han blev de sista åren av sin tjänstgöring vicekorpral vid Älvsborgs regemente och vid sidan av sin gärning bedrev han kristen bokspridning. Främst var det komminister Jakob Otto Hoofs andliga skrifter han spred. Själv skrev Petter Topp en hel del, bland annat "Domsbsunen" och "En ropandes röst i öknen". Korpral Topp beskrivs som en kvick och originell person och ibland talade man om honom som "en vandrande bokhandel". När han vid 42 års ålder tog avsked från sin soldattjänst kunde han ägna sig ännu mer åt sina omfattande vandringar. Trots konventikelplakatet (en lag som förbjöd religiösa sammankomster utan att en präst var närvarande) ännu var gällande, predikade Topp för människor, som samlades i hemmen och bestraffade i skarpa ordalag det florerande superiet, omoral och ytlig kristendom i sina skrifter och predikningar. Petter Topps verksamhet hade en avgörande betydelse för den stora väckelsen som startade i Nårungabygden i mitten av 1800-talet.
"Ljurskamjölnarn"
Anders Petter Andersson, 1829-1878, känd under namnet "Ljurskamjölnarn" blev förgrundsgestalt i den stora väckelsen i Nårungabygden. Innan sin omvändelse hade han hembränning som extra inkomstkälla, förutom att mala mjöl. Hembränningsapparaten hade han gömd i en håla under golvet och rökutgången anslöt han till kökets skorsten. På detta sätt dolde han sin verksamhet väl. När han satt där nere en natt funderade han på om det skulle vara så varmt och farligt i helvetet som han hört. För att pröva stack han ett finger in i elden. Naturligtvis brände han sig ordentligt och skrek högt: "Jag går förlorad!"
Efter den händelsen fick han ingen ro inombords förrän den soliga söndag 1858 då han begärde ett tecken från Gud. "Gud, om du älskar mig, så låt det regna på min lilla lycka." Hans bön blev hörd och Ljurskamjölnarn fick frid i sin själ. Från den dagen började Anders Petter Andersson predika Guds ord. Han for omkring i bygden och predikade på samlingar i husen. Många människor blev omvända och började tro på Gud, när de förstod vad som hänt Ljurskamjölnarn.
G.F. Nordqvist
Gustav Fredrik Nordqvist, 1848-1925, studerade till präst i Göteborg, men fick avbryta studierna på grund av en svår sjukdom. Han kallade sig själv "dödskandidaten". Så småningom tillfrisknade han och eftersom han hade kommit i kontakt med väckelsen i Göteborg, var det självklart för honom att delta i sammankosterna i hemmen. Han var en god organisatör och trots sin kroppsliga svaghet blev han en ledare för de troende som bildade missionsföreningar. Den första bildades 1869 och i 35 år var Nordqvist dess ordförande, kassör och sekreterare. Från början fanns 150 medlemmar i församlingen och när den var som störst hade den över 700 medlemmar. Förutom detta startade han Nårungakören, syföreningar, lånebibliotek, söndagskolor och ett Bibel- och traktatsällskap. Dessutom var han initiativtagare och den förste redaktören för SMU:s tidning, Ungdomsvännen.