Vår vänförsamling i Ryazan

 

Equmeniakyrkan Ljurhalla har en vänförsamling i Ryssland. Staden där vänförsamlingen finns heter Ryazan och ligger ca 200 km sydöst om Moskva. Ryazan har drygt 600.000 invånare och är grundad år 995, numer en militärstad och har varit stängd för utlänningar fram till 1991.

Vänförsamlingen i Ryazan är en baptistförsamling, Independent Baptist Church, som har drygt 100 medlemmar. Utbytet består av brevväxling, personliga kontakter och besök och att vi stöttar dem i deras sociala arbete bland barnhemsbarn och pensionärer.

1991 på hösten sände vi iväg den första hjälpsändningen till Ryazan och under flera år sände vi hjälpsändningar dit ett par gånger om året.

Detta kunde vi göra tack vare att vänliga människor från vår bygd och Alingsås - Vårgårda och andra, skänkte kläder och pengar. Att hjälpen har varit mycket uppskattad, det har vi fått många bevis för. Under de senaste åren har vi stöttat deras arbete främst genom ekonomiska bidrag som gått till socialt arbete bland barnhemsbarn och andra hjälpbehövande. Församlingen i Ryazan har under de här åren stadigt växt och mitt i alla materiella svårigheter har man samtidigt haft alldeles för trånga lokaler och i december 2000 stod deras nya kyrka färdig. Församlingens verksamhet påminner mycket om vår egen med gudstjänster, barn och ungdomsarbete och träffar för daglediga mm.

Församlingens ungdomar besöker regelbundet olika barnhem i Ryazanregionen. Då undervisar man i kristen tro genom drama och musik och försöker ge dessa utsatta barn ett hopp och en trygghet inför framtiden.

Den gamla kyrkan har byggts om till ett boende för barnhemsbarn som är på väg ut i vuxenlivet. Församlingen stöttar dem med mat och husrum men hjälper dem även med studievägar, arbete och juridisk hjälp att ta vara på deras rättigheter i samhället. Den ekonomiska kris som drabbade vår värld under 2008 drabbade de svaga grupperna i Ryssland väldigt hårt, och de som bor och arbetar på detta transithem har fått arbeta mycket med praktiska saker för att få mat, värme och kläder, förutom att sköta sina studier. Just nu har man egentligen inte resurser för att ta ha mer än 5 ungdomar boende i transithemmet, men trycket är stort och under detta år räknar församlingen med att ha 13 barn boende där.

 

Nedan följer brev från Ryazan och Anatoly

En hälsning från Ryazan

En hälsning från Ryazan och lite information från Sören Magnusson

I juli skrev Vladimir Putin under en ny lag som kan göra det svårare för utbytet mellan kristna i Ryssland och andra länder. För Ljurhallas och Equmeniakyrkans del innebär det att vi inte kan skicka volontärer från Sverige till Ryazan till det fotbollsläger som hålls i början av augusti. Om vi skickar svenskar är det olagligt att arbeta med kristen verksamhet och det kan få (och har reda fått) konsekvenser för både ryska församlingar och svenska deltagare. Fotbollslägret i Ryazan hålls ändå med enbart ryska ledare och vi kan stödja det med våra förböner. Jag har samtalat med Anatolij några gånger under de senaste veckorna och de har hittills inte haft några svårigheter att arbeta. Vi får se under hösten hur den nya lagen kommer att tillämpas i praktiken. Som det ser ut nu, kommer det inte att vara något problem för dem att besöka oss i december, som vi planerat.

 

Brevet från Anatolij:

Förra veckan hade vi ett underbart läger på stranden av en vacker sjö i Putyatino, som ligger 130 km bort från Ryazan.
Vårt läger var fyllt med fantastiska barn (barn från ”vanliga familjer” och ungefär hälften av dem är från familjer som tillhör församlingen och den andra hälften består av föräldralösa, utexaminerade från barnhem i Solotcha, Kostino, Elatma samt från vårt Transithem).

Det var en härlig blandning som törstade efter att höra Guds ord. Med på lägret fanns också personal fylld med mycket tålamod, kärlek och omsorg.
Vi mötte också en del utmaningar, men trots detta blev Jesus förhärligad dagligen i morgon- och aftonbön i uppmuntrande Bibelstudier med Michael, Vladimir, Nikita, Sergey och Roman, och till vår stora glädje var det flera barn som tog emot Jesus i sitt liv.

Det fanns också en hel del annat kul (simma i floden med vatten-hoppning,
volleyboll, skogsvandringar, många roliga spel och naturligtvis mycket god mat). Särskilt tack till den underbara Nastya Atlyauzovoy för hennes fina foton.

Våra sommaraktiviteter börjar gå mot sin avslutning. Vi tackar Gud att vi fått en bra vila och samtidigt kunna tjäna andra människor. Vi har levt i en kristen gemenskap! Vi har kunnat kunna ge en bit av lycka och värme åt föräldralösa och visat dem en del av kristen gemenskap. Men framför allt hoppas vi att vi kunnat inspirera dem för Guds Ord och Sanning. Må Herren låta det gro i dem till frälsning. Vi har arbetat under stor möda men samtidigt känt Guds glädje till oss alla. Vi känner kraften i er böner och vi behöver dem. Jesus namn blir förhärligat!
Prisa Herren!!! Med böner, Anatolij

Brev från Anatoly 2016-06-23

Viktors barndom var mycket hård, med 3 syskon: två yngre bröder och en äldre bror men alla förnekades av sina föräldrar. Deras föräldrar ersatte glädje, omsorg, kärlek till sina söner med vänskap till alkohol och gemenskap med andra ”vänner” - alkoholister. Viktors yngre bror, Sergei berättade att de aldrig ätit frukost, lunch och middag som en vanlig familj. De fick lära sig mycket väl att leta på egen hand efter mat. På morgnarna gick de och letade efter mat i sopcontainrar eller var tvungna att tigga från sina grannar. En gång hade deras föräldrar en högljudd fest med mycket alkohol. På kvällen när pojkarna kom hem var deras sängar upptagna av kvinnor och män. Dag efter dag fortsatte det på det viset tills myndigheterna grep in och syskonen fördes till barnhemmet.

I Solotcha barnhem träffade jag Viktor Jarkov som en liten pojke för omkring 23 år sedan. Han var en energisk, smart, snäll och rolig pojke. Med glädje deltog han alla våra Bibellektioner under våra besök till barnhemmet. Han kom också till vår kyrka på helger och ferier. Med stor glädje han försökte ta del i församlingen där han kunde se exempel på kristet liv och kärlek till Herren. Han accepterade Jesus när han var 14 år gammal och sedan döptes han.

Vår Transithem var hans andra hem (men kan vara det första verkliga). Vi såg Viktor bli vuxen, fick en hel del livserfarenhet, studerade vid universitetet, predikade Jesus i olika barnhem, och att arbeta som lärare i skolan. Genom allt har Herren varit med honom.

Nu är han i en ny fas i sitt liv: Herren förde samman honom med en kristen flicka Lilya Kruglikova från Nijni Novgorod. Det var Herrens vilja att de ska vara tillsammans.

Vår kyrka "Grace" är tacksam till Herren för hans svar på vår speciella bön för de föräldralösa: "Herre! Välsigna våra barn-föräldralösa som aldrig upplevt och känt någon glädje i en familj och hjälp dem att skapa sina välsignade familjer.” Vi blev bönhörda om Viktor Jarkov!

Prisa Herren att Victors öde har åstadkommit en annan välsignelse, en tur från ensamhet till skapandet av familj. Victor och Lilja gifte sig förra helgen i kyrkan i Nijniy Novgorod där familjen Jarkovs kommer att leva nu.

Från Ryazan kom en delegation av unga människor för att besöka deras bröllopsdag. De kom för att prisa Herren, att be och välsigna Victor och Lilja och önska dem lycka och kärlek vid deras bröllopsceremoni.

Jag är tacksam mot Herren för Hans ger oss sådana välsignade frukter i vårt arbete med föräldralösa. Må Herren följa med denna nya familj i glädje och sorg, i nöd och välstånd, i sjukdom och hälsa. Våra gratulationer och välsignelser till dig, vår kära Victor och Lilja!

Kära vänner, tack vare er för era böner och stöd för vår Transithem och arbetet bland föräldralösa. Vi ber er att fortsätta och stötta oss.

Med böner,
Anatolij

Bröllop

Våra kära vänner i Kristus!

Jag vill dela med mig av vår glädje! Vi har fått glädjen att vara med på ett bröllop. Det var två av våra utexaminerade elever från vårt Transition Home, Alexei Atlyauzov och Nastya Besckova, som bestämde sig för att bilda en kristen familj.

Jag träffade Alexei Atlyauzov på ett barnhem i Solotcha när han var en liten pojke. Min fru Tatjana och jag tog hand om den här lilla tysta och blyga pojken på helger och han fick vara i vårt hem på sin semester. Alexei var som liten pojke, mycket glad över att få vara hemma hos oss och att få delta i vår kyrka.

Efter sin examen från barnhemmet ville han bo i vårt Transition Home. Under tiden han bodde där lärde han sig att älska Herren och fick ta emot Jesus, för att sedan bli döpt.

Nastya har en speciell historia. Hon bodde inte på något barnhem utan med sina föräldrar. Hennes mamma var en kristen men hennes pappa kände inte Gud. Hennes mamma visste om vårt Transition Home. Familjen upplevde sorg när hennes mamma blev sjuk i cancer. Mamman tog då sin dotter till vårt Transition Home omedelbart. Hon bad oss att ta hand om henne, som ett framtida föräldralöst barn.

Nastya kunde först inte se mammans lidande men hon kunde lära känna Herren och accepterar honom. Prisa Gud! Det hände. Nu är hennes mamma i himlen och Nastya är en kristen.
Prisa Gud! Nu har dessa två ungdomar, som har fått vara med om svåra öden tidigare i livet, förenats i den kristna familjen. Vi ber för dem och önskar denna familj välsignelse och lycka.

Anatoli

Påskhälsning från Ryazan

Prisa Gud!
Vi fick möjlighet att besöka sju barnhem under påsksäsongen. Denna gång fick vi tillåtelse att besöka ett barnhem för 50 sängliggande barn. Hela vårt team fick besöka alla dessa barn. Jag var mycket glad över att vår kyrkas ungdomar kunde komma med och besöka dessa barn tillsammans med mig. De blev chockerade av att en plats kunde innehålla så stor tragedi och sorg med barn inblandade. Jag såg deras tårfyllda ögon och ansikten och när de gick därifrån, sa någon till mig: "Vi uppskattar inte vårt liv, och vår hälsa som Herren ger oss, så mycket som vi borde. Vi uppskattar inte Guds barmhärtighet så mycket som vi bör, den som Herren ger oss dagligen och varje timme. "
Vi besökte även andra barnhem (mer än 400 barn från förskole- och skolåldern) där vi delade ut gåvor med Biblar och några kristna barnböcker med bilder.
Våra kära vänner, vi är tacksamma för era böner, ert stöd, era gåvor gjorda av kärlek och omsorg för dessa dyrbara barn.
Vi framförde också vår dockteater där dockorna visade de föräldralösa barnen Påskens händelser och innebörden av påskens händelser. Ungdomar från vår kyrka berättade på ett enkelt sätt och med ett enkelt språk om påsken. De uppmuntrade barnen att tro på den uppståndne Jesus Kristus och att acceptera honom som sin personliga frälsare.
Prisa Herren för de öppnade dörrarna och möjligheten att betjäna dessa dyrbara barn tillsammans med er för Jesu verk.

I Hans namn Anatoli

Brev från Anatoly 22 januari 2015

Våra kära vänner i Kristus!

Prisa Gud! Det var verkligen en god jul! Vi har avslutat vår Ryska jul och besökt 6 barnhem med stor glädje och kärlek till 450 föräldralösa barn. För första gången på många år fick vi tillåtelse att besöka ett barnhem för funktionshindrade. Vi mötte en hel del barns leenden och uppriktig glädje från dessa möten och relationer.

En speciell glädje var att möta dessa i Elatma förskola och barnhem där vi distribuerade söta kramdjur, skickade från ett svenskt dagis "Smörblomman", som ligger i Sparsör utanför Borås. Barnen skiner av glädje över dessa gåvor från sina jämnåriga från Sverige. De sänder sina hälsningar och tacksamhet till alla som skapade denna fest för dem. Prisa Herren!

De föräldralösa såg mycket uppmärksamt  på hur vi presenterade julens budskap i vår dockteater. Barnen sken av glädje över att få de underbara gåvor som bestod av: leksaker, sportsaker, hygienartiklar, stickade varma halsdukar, mössor och handskar, skolmaterial, lite konfekt ... och barnbiblar. Vi är tacksamma för alla  som deltog med oss i detta projekt: resor, böner, finansiell support, leksaksutdelning, blöjor för barn-invalider, biblar för varje barn och även godis.

Tiden går så snabbt och vi har ingen tid att slappna av. Snart är vi igång och fortsätter våra resor med Bibelundervisning tillbarnhemmen. Vi har också börjat planera lite inför påsken till barnhemmen och vårt Transithem.
                       I hans namn, er bror Anatoli

Brev från Anatoly 2014-12-31

Mellan dessa bilder finns det 7 år och ... och en hel berättelse!

Jag träffade Alexei Atlyauzov i Solotcha barnhem. Han var en mycket liten pojke för sin ålder och han uppfattades som en liten mus. Han var tyst och fåordig. Men han var en mycket flitig deltagare våra bibellektioner som vi har på fredagar i barnhemmet.

Efter barnhemstiden ville han bo i vårt Transithem. Han gjorde ett gott val. Här har han blommat upp som person. Alexei har blivit en glad, sportig, uppriktig och snäll ung man. Han blev kristen, tog emot Jesus, döptes och lovade att tjäna Honom. Han utbildades till svetsare, och han arbetar på ett företaget, där han möts med respekt. Han är förlovad med en flicka från en kristen familj. De planerar att fira sitt bröllop 2015.

Att bo i Transithemmet blev steg för steg ett pussel där detaljer om hans öde växte fram: hans föräldrar dog av alkohol och deras 3 söner växte upp föräldralösa genom förskola och lågstadium. Till en början bodde de på samma barnhem men sedan de blev de separerade till olika barnhem av okänd anledning.

I församlingen försöker vi hjälpa föräldralösa att hitta sina syskon och släktingar för att hjälpa dem att anpassa sig till ett liv som vuxna tillsammans med släktingar. Allt detta hjälper dem att ge en viss stabilitet och försäkran för framtiden. (Släkten och ursprunget är mycket viktigt i det ryska samhället och för att få ett stabilt liv.)

Vi letade efter Alexei´s äldre bror och upptäckte att han sitter i fängelse. Vi fann hans yngre broder, Maxim, på Elatma barnhem. Med stor spänning och bävan såg vi fram mot när Alexei skulle träffa Maxim eftersom han till och med inte kunde komma ihåg hur han såg ut. De blev ett glatt och rörande möte mellan bröderna. Pojkarna började etablera sitt förhållande med att ringa, träffas, att ha lite korrespondens.

Efter sin flytt från barnhemmet började lillebror Maxim på Ukholovo handelsskola. Lyckligtvis finns där en lokal liten kyrka och vi rekommenderade honom till att delta i denna kyrka och tillbringa sin sin lediga tid där. Med glädje går Maxim till denna kyrka.

På sitt första skollov kom Maxim till oss för att vara i vårt Transithem, och för att träffa Alexei i vår kyrka, "Grace".

Må Herren välsigna dessa pojkar och hjälpa dem i deras framtid!

När den första bilden togs täckte jag dem och 7 år senare var jag tvungen att stå på en stol för att göra samma bild.

Med böner,

Anatolij.

Brev från Anatoly - 2014-11-11

I vår kyrka "Grace" hade vi en särskild bönesamling. Vi bad för föräldralösa barn. Tyvärr finns det i världen lika många föräldralösa barn som antalet av befolkningen i Ryssland (140 miljoner). Vi bad för dem. Vi fick också be för de 500 föräldralösa barn som vi besöker i barnhemmen. Vi bad för de föräldralösa barn som levt och lever i vårt Transithem (60 föräldralösa) och vi har skrivit ned deras namn på en lista. Dessförinnan skrev våra ungdomar namnen på de föräldralösa i församlingsbladet, så andra kan be for varje person. Barnen delade ut lappar med namnen till alla människor som önskar att be för andra. Sedan delades vårt folk upp i små grupper för att förenas i innerlig bön. Var käre Herre! Hör oss och svara på vara förböner för de föräldralösa. Vi är tacksamma till Herren och våra böner omsluter även föräldralösa som tagit emot Jesus och vill följa honom, för dem som bildat kristna familjer och har egna barn som de älskar så mycket, för dem som lever i vart Transithem idag, för dem som finns i andra kyrkor, för dem som fått Guds ord planterat genom vårt Transithem, för dem som fått bibelundervisning men lever i synd, för en föräldralös som sitter i fängelse. Kära vänner, tack för din bön som är ett stort stöd för vårt arbete på olika barnhem.

Brev från Anatoly - 2014-09-05

Översatt till svenska från engelska:

Känslostormen  av  välsignade känslor.

Kolya Bogolepov ringde mig hem sent på kvällen.
Han sade att han skulle fa en bostad enligt lagen om när man inte kan/får vara kvar på ett barnhem längre i Ryssland, Hanskulle få den dagen därpå i sin barndoms region 100 km från Ryazan.
Även om jag hade annat i min tidsplan for nästa dag, kunde inte neka min ”adoptivson” att hjälpa honom. Jag skulle hjälpa till med  att fylla alla dokument på rätt sätt och sedan att glädjas med Kolya och tacka Herren for hans nåd.

Tidigt på morgonen startade vi var färd och vi tänkte komma tillbaka före lunch. Administrationen mötte oss vänligt och vi fick alla
dokument mycket snabbt. Sedan följde en person med oss till det stora huset med lägenheter Den ansvariga personen låste upp Kolya´ä lagenhet och gav nyckeln utan att visa några känslor.
Men pris ske Gud, Kolya visade mycket glädje och fröjd.

Han hade en mycket svår barndom, och idag ger Herren Kolya
denna lägenhet som en nådegåva. Det är ett mirakel för att vara det här landet. Vanligtvis har Ryska byar har mycket dåliga förhållanden. Manniskor använder ved till matlagning och värme och deras toalett är utanför (även i stark kyla) och de får hämta vatten för matlagning och tvätt från någon avlägsen plats.
Kolya hade sådana villkor nar han bodde med sina föräldrar i sin
barndom. Men mycket snart hamnade han, hans bror och syster togs på barnhem på grund av föräldrarnas alkoholism.

Nu har detta mirakel hänt! Kolyas lägenheten är mycket bekväm
med mycket goda förhållanden. Det är mycket ljus lägenhet med balkong. Kolyas hjärta är mycket tacksamt och han har bett för det här under lång tid. (Jag har intte lärt honom for några långa böner). Från djupet av sitt hjärta tackade Kolya Herren för att han är hans räddade barn, för Guds liv och lycka i sitt hjärta, ty Herren som är hans far, för vår kyrka som är hans mor. Han bad välsignelser över sin bror och syster, som inte känner Herren. Han bad också for sin mamma som inte känner Kristus.

Enligt vissa rykten är den man som Kolyas mamma lever tillsammans med, far till hennes barn. Hon har även sagt, genom andra människor, att hennes barn inte får komma hem till hennes hem.

For två år sedan gjorde Kolyas yngre syster, Jenya, några försök att träffa henne. När hon var nära hennes hem kunde hon höra hennes missbruk och hon lät henne inte komma nära. Gråtande
lämnade hon henne. De säger att hennes äldre dotter har det bra
Familjen gav lite pengar till mamma, och bad grannen förmedla de till mamman. Men hon kastade dessa pengar tillbaka och säger att hon inte har några barn.

När jag hörde alla dessa historier fick jag smärta och sorg i mitt hjärta. Jag började förstå versen från Bibeln:
Jesaja.49: 15 "Kan en kvinna glömma sina dibarn.

Trots allt hade jag lust att träffa denna kvinna för att hjälpa henne att förstå Guds sanning, och kanske hjälpa henne att be Herren förlåta henne och hjälpa henne att förlåta själv och acceptera sina barn i sitt hjärta.

Kolya och jag var glada och lyckliga när vi kom tillbaka. Vi var gladdes åt lunch i Transithemmet. Vi var glada eftersom Kolya höll nyckeln från sin bekväma lägenhet i sin ficka.

Plötsligt stoppade Herren mig. Jag sade: - Låt oss besöka din mamma.
Kolya förvantade sig inte detta. Han sa: - Jag är rädd for henne. Vi kommer att gå igenom den by där hon bor. –Om jag går först då? Nej, det har jag inget emot men jag är rädd. Hur länge är det sedan du såg henne? -20 år. -20 ...?! Det kan vara i dag som Herren vill ge detta möte med din mamma. -Jag kommer inte att gå, jag är rädd. –Om vi ber tillsammans kommer jag att gå.

Vi gick för att köpa lite godis och en del fina blommor i butiken.

Invånarna visade vägen till stugan där denna olyckliga kvinna
levde. Vi gick längs vägen och kom fram till stugan. Jag
bad Kolya att vänta bakom träden inte långt från hemmet
med presenterna och jag gick fram till hyddan. Kolya darrade
som ett löv i ett träd. Han berättade sedan att han bad.

Jag visste inte vad som väntade på mig där. Tidigare har jag varit med om olika möten i sådana hem: några onda suparfester har mött mig, drogberoende, vissa kriminella har öppnat dörrarna till sådana olyckliga kvinnor.
Vid sådana besöka har jag många gånger undrat: Kommer jag levande därifrån?
Prisa Gud som hållit mig i trygghet. Jag trodde jag skulle vara i säkerhet även nu. Jag knackade på dörren och den gamla kvinnan (hon är 53 år) öppnade den. Hennes ansikte sa att hon hade mött en hel del sorger i sitt liv.
Synden förstör hennes själ. Samtidigt märkte jag att alla
hennes barn var lika henne.

Hon lat mig komma in i sitt hem för att ta reda på varför jag kom. Inuti stugan var det mycket dåligt och det fanns ingen spis for matlagning och uppvärmning. Det fanns liten vedspis för att få lite värme under vintern. Jag berättade vem jag var. Jag sa att jag känt hennes barn: Kolya, Jenya, Zina i 15 ar. De fanns på olika barnhem och senare fördes de alla till Kostino barnhem och därifrån kunde jag ta dem till vårt Transithem på helger och på sin skolloven.

När hon fick höra denna berättelse började Herren tina hennes iskalla hjärta. Sedan berättade jag om hennes barn som blivit vuxna, vackra, stiliga och kärleksfulla till sin mamma och de ville så gärna förlåta hennes svek mot sina barn. Hon började gråta när Hon hörde att Herren också ville att förlåta henne. Hon grät många tårar nar jag sa att hon skulle förlåta sig själv. Jag hade sett att det var hennes största problem. Äntligen blev hon befriad från stene som tyngde hennes hjärta.

Hon började berätta om sina barn. Ett lätt leende och ögon lysande av glädje dök upp i hennes ansikte. När hon började berätta
om Kolya frågade jag henne om hon ville se honom. Hon stönade: Naturligtvis -Men om det kommer att ske här och nu? - Ja, jag vill mycket gärna träffa honom. Var är han? Han står och darrar och ber
bakom träden. Det är svårt att beskriva vad som hände.  I nästa
ögonblick hörde ett skri över hela byn och rpoet: Kolya, min son, där
är du? Kom till mig. I detta ögonblick knuffar kvinnan mig åt sidan.
Min uppgift var att få fram min kamera och att springa framför henne för att dokumentera denna välsignade bild av mötet mellan två människor som levt under dessa omständigheter under 20 år.


Jag kan inte beskriva detta. Titta på bilderna. Mamma kramade sin son och hon darrade och grät och hon upprepade gång på gång: Kolya, förlåt mig.
Hon fick höra: Mamma, jag förlät dig for länge sedan och jag älskar dig. De sitter och kramas och pratar och pratar ... När det är dags att säga adjö och de kramar varandra börjar Kolya be mycket innerligt. Det var mycket rörande att se den bedjande sonen som höll sin olyckliga mamma i sina kramande armar. Kolya hade väntat på det här mötet i många år för att få säga och visa kärlek till sin mamma. Jag var i chock när vi åkte från Kolyas hem. Jag tror att änglarna
i himlen var lika chockade. Grannarna kom och de var i chock
också. På denna plats och denna gång visade Herren sin härlighet,
kärlek, förlåtelse och helande.

När vi åkte sa Kolya till sin mamma att hon skulle bo i hans nya lägenhet denna vinter. Nu tänkte jag att vi skulle hjälpa honom med en del begagnade möbler och annat till sin nya lägenhet där hans mamma kommer att leva. Prisa Herren för hans fantastiska arbete! Halliluya!

Kara vänner, tack för det fruktbara resultatet av era böner för vårt arbete bland föräldralösa.
Nu kan vi hjälpa föräldralösa som kan hjälpa sina föräldrar.
Vi behöver ditt stod.

Anatolij Redin

Ryazan