John Nilsson, som senare tog sig namnet Frejrud, var pastor i Ljurhallakretsen av SMF 1928-1938. Han började samla föremål från 1800-talet och böcker från den tid då väckelsens vid drog fram genom Nårungabygden. De visades på en utställning i samband med en minneshögtid då man firade 75-årsminnet av Ljurskamjölnarns omvändelse och framträdande som väckelsepredikant. De flesta böcker och föremål återlämnades efter utställningen. En del förvarades i predikantbostaden, men tanken på att bygga ett museum kom upp och planerna blev verklighet genom frivilliga gåvor och skänkt virke. Den 28 juli 1935 invigdes museet av distriktsföreståndare Erik Olsson och Svenska Missionsförbundet representerades av sin ordförande Sven Bengtsson-Norup som höll ett missionsföredrag. Med tiden utökades samlingarna, men föremålen och skrifterna i museet angreps omsider av fukt och mögel. Sedan fem församlingar i Nårungakretsen gått samman och byggt en ny kyrka 1985, såldes de gamla missionshusen och då frigjordes pengar till ett nytt museum, som invigdes av Svenska Missionsförbundets ordförande Elver Jonson den 16 oktober 1994.

Rum 1 - Stora salen
Tanken med museet är att man ska känna "bönhusatmosfären". Måtten är tagna från Nårunga Missionshus. Därifrån är även balustraden och bänkarna hämtade, utom de två äldsta som stod i Ljurs första missionshus vilket byggdes 1864. Tavlan i fonden är från Lida missionshus och karbidlamporna från Nårunga Norra. Taklamporna är renoverade och hängde förut i Ljurs missionshus.

Runt väggarna hänger tavlor med foton av de andliga förgrundsgestalterna från förr. På hyllor och i montrar finns biblar, postillor och andliga uppbyggelseböcker som användes av dem. På ett bord finns olika musikinstrument såsom ariston, psalmodikon, cittra och juka. Längre fram står en pianoharpa - populär omkring 1900-talets början. På höger sida finns en predikstol från det gamla missionshuset i Skogsbygden och ett gammalt skåp som förr hyste brännvinspluntor, men nu står det Nattvardskaldar där i stället. Rakt fram under talarstolen ligger lekmannapredikanten Kasper Anderssons bibel, som museet fick i gåva på invigningsdagen. I bakre delen av salen står en kamin i ena hörnet. Förr stod den Åreds missionhus. I andra hörnet står en gammal diaapparat, som användes av hemmavarande missionärer för att visa ljusbilder från missionsfälten. Vid väggen mot lilla salen står en modell av det gamla museet och en modell av Ljurs första missionshus, som var det fjärde i ordningen i hela Västergötland, byggt 1864. på väggarna ses bland annat foton av sångkörer och antependier från sju predikstolar.

Rum 2 - Lilla salen
Till vänster om dörren börjar en avdelning med olika föremål från smygbränningstiden: mässkar, silar, pluntor, brännvinskaggar m.m. som hör till hembränningen. I fortsättningen ser man vridbara skärmar, som beskriver syförening, söndagsskola och SMU:s verksamhet i Nårungabygden från 1800-talet och fram till nutid. I bokhyllan finns en pärm, som innehåller utredningar om SMU:s verksamhet i ungdomsföreningar från starten 1904, juniorföreningar-tonår från 1920 och scout, som man började med 1977. Där finns också fotoalbum från läger i Gräfsnäs, Ljurhalla m.m. På bokbordet ligger en Arkiv- och Museikatalog och skrifter med anknytning till bygden. Två större album med foton från gamla tider fram till vår tid finns på ett bord i närheten. På väggarnas anslagstavlor ser man över söndagsskolans monter intressanta påminnelser för den som själv gått i söndagsskolan. Sedan följer foton från nio pastorers bibelskolor, ungdomsföreningar, juniorföreningar och alla missionshus som funnits i Nårungabygden. De senare ända från begynnelsen 1864 och till nu. Vidare två väggtavlor med foton och texter från SMF:s arbete i Kongo, Kina och Östturkestan.

Det man använde sig av före kaffeautomaternas och TV-kannornas tid har fått sitt speciella bord och likaså en liten del av det gamla lånebibliotekets böcker. Dessa låneböcker utgjordes oftast av uppbyggliga skrifter och kom säkert att påverka människors andliga utveckling. En naturlig utveckling av väckelsen var att sprida budskapet vidare till andra människor, även i andra länder. Från början bildades missionsföreningarna för att man skulle ta ett gemensamt ansvar för missionsarbete. I hörnet vid nödutgången finns föremål och skrifter från andra länder dit man sände missionärer från Sverige för att sprida evangeliet. Där finns också fyra folkdräkter från Östturkestan från tidigt 1900-tal.

Mitt på golvet står Ljurskamjölnarns enmanskarriol samt en åkkärra med plats för två personer, som han använde vid sina predikofärder i trakten. Sparbössorna från söndagsskolor och gudstjänster berättar om troget offrande till missionsändamål. i montrarna kan den intresserade ta del av söndagsskolans verksamhet, G.F. Nordqvists liv, Kongomission och föremål från Östturkestan. I taket hänger lampor som använts i bygdens missionshus.

Stenen utanför muséet
Väckelsen förändrade hela bygden, det fanns inget hem som inte berördes på något sätt och många fick sina liv förvandlade. Utanför museet står en sten med en särskild historia. Vägmärket betecknade den del av allmänna vägen som fastigheten hade att underhålla. Inskriptionen är gjord av predikanten Fredrik Andersson i Halla. Innan sin omvändelse hade han av någon anledning blivit arg på Johannes Andreasson i Västergården och slog sönder hans vägmärke. Efter sin omvändelse ville Fredrik Andersson gottgöra sin handling och gjorde en ny vägsten.