Vår

Nu har solen börjat kika fram och sommarvärmen har slagit till några dagar och på ett sätt så känns det som att vi har hoppat direkt från vinter till sommar. Men rätt vad det är så kommer morgonen när vi vaknar till några ynka plusgrader och mulet väder igen. Vårtecknen kommer fram överallt genom blåsippor, vitsippor och tussilago, men det kanske tydligaste tecknet för många om att våren är här, är den härliga tiden med snuva, nysningar och kliande ögon.

Ja, Pollensäsongen är i full gång. Varje år blir jag lika förvånad över hur jag bara vill ut under hela våren, jag vill verkligen inte sitta inne. Trots att jag vet att om jag går ut så blir jag utsatt för mer pollen. Vad är det då med våren som är så mycket mer fantastiskt att det väger upp min pollenallergi? Våren har alltid varit min favoritårstid, även om jag längtar efter sommarvärmen när man kan ha shorts och linne utan att frysa en bra stund in på kvällen.

Jag tror det är att se hur det som verkat vara dött väcks till liv igen, de helt gulbruna ängarna som blir grönare för varje dag. De bruna träden som börjar få små gröna knoppar. I min trädgård har jag en urna med lite örter och bärplantor som rådjuren tömde på allt ätbart i höstas, men nu har det börjat växa grön och fin gräslök igen och det gör mig så fantastiskt glad.

För mig blir det en ögonöppnare om Guds storhet. Trädet som sett helt dött ut under vintern blir sakta men säkert mer och mer grönt. Det kunde ha skett på en dag, men det hade inte träden mått bra av. Och jag tänker att det är samma sak i våra liv, Gud kommer och knackar på i våra liv och när vi väljer att följa honom så blir vi sakta men säkert förvandlade till att bli mer lika Jesus. Men det kan inte gå på ett ögonblick, det behöver få ta sin tid, så att vi hinner förstå vad som händer och må bra. För en del människor så går det jättefort i början, men vi slutar aldrig att växa, men i perioder rör vi oss fortare framåt och det är precis som det ska vara.

Mikaela Johansson