Hopp, saknad och löv i massor
Mina vackra sommarblommor i trädgården är inte vackra längre. Kylan har dragit in och döden har gjort inträde. Träden runt mitt hus, har mognat vackert och lyser med sina vackra gula och röda nyanser. Men snart är löven irriterande högar som blåser omkring på marken. Till slut finner de en viloplats och förmultningsprocessen får göra sitt. Det är lätt att bli lite deprimerad i novembermörkrets dystra verklighet.
Men optimisterna ser det positiva också i detta och talar om det mysiga livet framför brasan eller i stearinljusets sken. Andra har insett och har möjligheter att fly höstens dysterhet till ett annat land där solen och värmen flödar. Några länder har ju faktiskt sommar när vi har vinter och en del har ju aldrig vinter. Men mitt i mörker och kyla finns det hopp. Hopp om att våren på nytt ska återvända. Vi vet det inte, andra kan vittna om det och vi har själva upplevt det tidigare, men vi kan inte vara helt säkra att våren återvänder. Men vi har en stark förvissning om att det ska ske, allt talar för det.
Höstens budskap är inte död utan vila och att vårens uppståndelse kommer. Naturen är sinnrikt ordnad. Jag har tagit fröer från mina sommarblommor, som förhoppningsvis blir nya blommor nästa år. Så otroligt många fröer från en blomma, snacka om multiplikationseffekt. Andra blommor i trädgården och träden runtomkring behöver jag inte göra något med, de bara får nytt liv när vårens värme och ljus gör entré igen.
I höstmörkret firar vi också allahelgonahelgen, där vi får minnas de som fått sluta sina jordeliv. Det kan kännas tungt när livet har sin gång med oss människor. Speciellt när någon människa inte får uppleva sin höst, utan dör mitt i livet, i sommarens tid. Eller dör i vårens tid som ung, när hela livet borde ligga framför. Men även om vi vet att det enda som är riktigt säkert i livet är att vi ska dö, så kan smärta slå hårt in i våra liv när våra nära och kära försvinner, oavsett skede i livet.
Men mitt i mörkret finns det hopp. Det finns hopp om ett annat rike, där vi får uppstå, ett rike där mörker och död inte finns. Bibeln säger oss att vi inte behöver sörja som de som inte har något hopp. Skilsmässan när människor dör bort från oss är svår, men den är inte slutgiltig. En dag ska vi ses igen det är det kristna hoppet. Det får vi trösta varandra med. Men i väntan på det får vi också trösta varandra med omsorg och kärlek.
---
»Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.« Tomas sade: »Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?« Jesus svarade: »Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.«
Joh 14:1-7
---
Gud, för dig är allting klart allt det dolda uppenbart
Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig
Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.
Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går,
led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land
Ps 217 1-3 Psalmer och sånger