Inblick: Musiken – en del av mig

Vi är nog många som sjungit med i sången "Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand". Texten från Psalm 139 som tonsatts av Hans-Lennart Raask och som finns med i våra psalmböcker har fått stor spridning, även utanför Norden.

Hans-Lennart har under många år varit en inspiratör och en av ledarna för musiklivet i vår församling och vår bygd. När familjen flyttade till Ljurhalla blev han ledare för Nårungakören som startades redan 1878 och som varit verksam sedan dess. Det gör den till Missionsförbundets äldsta kör. Under dessa år har kören bara haft fyra ledare. Kören har mellan 25 och 30 medlemmar och sjunger ca en gång i månaden i vår församling men besöker också andra kyrkor. Kören sjunger gärna nyskrivna sånger som tonsatts av Hans-Lennart.

Många är vi som förknippar Hans-Lennart med de stora julkonserterna som under flera år arrangerades i sporthallen på Tånga. Dessa startade han med Nårungakören på 1980-talet i Ljurhalla missionshus. Både Equmeniakyrkorna i Ljurhalla och Vårgårda blev för små, trots dubbla konserter, och julkonserten hamnade till slut i Tångahallen med tusentals besökare under flera år.

Hans-Lennart har haft musiken som följeslagare så länge han kan minnas. Redan som liten hörde han kompositören Olle Widestrand spela i en stor kyrka i Norrköping och drömde om att kunna spela som han. Inte visste han då att han skulle få spela till stora sångare som Jan Sparring och Märta Svensson, vara med och spela vid flera Billy Grahamkonferenser och vara en av initiativtagarna till de populära Halleluja-sångböckerna samt skriva och tonsätta över 150 sånger.

Som så många andra började Hans-Lennart att spela blockflöjt och tjänade sedan som springpojke själv ihop till en klarinett. Under gymnasietiden i Motala turnerade han tillsammans med några killar i Josuakvartetten och var jämt ute och spelade, vilket gav bra erfarenhet.

Artur Eriksson, den välkände sångaren och pianisten, hörde vid ett tillfälle Hans-Lennart spela och där började en lång vänskap och samarbete dem emellan. Detta ledde till att Hans-Lennart fick medverka som pianist vid John Hedlunds stora kampanjer runt om i Sverige i ett tält som rymde 3000 personer.

På 70-talet fick Hans-Lennart sedan spela i ännu större sammanhang. Han blev då tillfrågad om att vara pianist på en Billy Graham-konferens i Amsterdam, där han bland annat spelade med Cliff Richard, som var en av solisterna. Det blev den första av tre liknande konferenser. Genombrottet som kompositör fick Hans-Lennart när hans mamma, i samband med yngste sonens barnvälsignelse, skickade bibelordet från psalm 139: ”Du omsluter mig på alla sidor”. Han satte sig vid pianot och tonsatte texten. Den fick sedan stor spridning när Artur Eriksson börjat sjunga den, och när Carola senare sjöng den i TV vid en insamling till aidsoffer i Afrika. Hans-Lennart har ofta fått höra berättelser om att sången fått betyda mycket i människors liv. ”Det finns många bra texter i Psaltaren, mycket vishet. Tonsätter man dem är det lättare att folk fastnar för texten.”

Som så många andra började Hans-Lennart att spela blockflöjt och tjänade sedan som springpojke själv ihop till en klarinett.

Musiken har också idag en stor plats i Hans-Lennarts liv. Innan pandemin slog till var han ofta ute tillsammans med cellisten Håkan Tengby och gav spelningar med rubriken ”Musik för själ och hjärta”. Nu när det är möjligt att resa igen kan han återuppta uppdraget som organist och ledare av en kör i en svensk kyrka i Spanien. Men Hans-Lennart har inte legat på latsidan under ”corona-tiden”, då har han fortsatt att skriva och komponera musik. Kanske kan vi se fram emot en ”corona-sångbok” så småningom.

Vad är det då som inspirerar Hans-Lennart att fortsätta komponera och spela? Han svarar så här ”Musiken är en del av mig. Det är roligt att känna att jag har en uppgift och att det jag gör kan betyda något för människor och att sångerna ges ut och används. Det är ju min Gudstro i grund och botten som driver mig. Har man fått en gåva så ska man förvalta den, och tycker man dessutom att det är roligt så blir det ju lättare.”

Så drömmen, som den lille killen på läktaren i Norrköping hade för nästan 70 år sedan, blev ju faktiskt sann.

/Eva-Britt Oscarsson