Brev från Anatoly - 2014-09-05

Översatt till svenska från engelska:

Känslostormen  av  välsignade känslor.

Kolya Bogolepov ringde mig hem sent på kvällen.
Han sade att han skulle fa en bostad enligt lagen om när man inte kan/får vara kvar på ett barnhem längre i Ryssland, Hanskulle få den dagen därpå i sin barndoms region 100 km från Ryazan.
Även om jag hade annat i min tidsplan for nästa dag, kunde inte neka min ”adoptivson” att hjälpa honom. Jag skulle hjälpa till med  att fylla alla dokument på rätt sätt och sedan att glädjas med Kolya och tacka Herren for hans nåd.

Tidigt på morgonen startade vi var färd och vi tänkte komma tillbaka före lunch. Administrationen mötte oss vänligt och vi fick alla
dokument mycket snabbt. Sedan följde en person med oss till det stora huset med lägenheter Den ansvariga personen låste upp Kolya´ä lagenhet och gav nyckeln utan att visa några känslor.
Men pris ske Gud, Kolya visade mycket glädje och fröjd.

Han hade en mycket svår barndom, och idag ger Herren Kolya
denna lägenhet som en nådegåva. Det är ett mirakel för att vara det här landet. Vanligtvis har Ryska byar har mycket dåliga förhållanden. Manniskor använder ved till matlagning och värme och deras toalett är utanför (även i stark kyla) och de får hämta vatten för matlagning och tvätt från någon avlägsen plats.
Kolya hade sådana villkor nar han bodde med sina föräldrar i sin
barndom. Men mycket snart hamnade han, hans bror och syster togs på barnhem på grund av föräldrarnas alkoholism.

Nu har detta mirakel hänt! Kolyas lägenheten är mycket bekväm
med mycket goda förhållanden. Det är mycket ljus lägenhet med balkong. Kolyas hjärta är mycket tacksamt och han har bett för det här under lång tid. (Jag har intte lärt honom for några långa böner). Från djupet av sitt hjärta tackade Kolya Herren för att han är hans räddade barn, för Guds liv och lycka i sitt hjärta, ty Herren som är hans far, för vår kyrka som är hans mor. Han bad välsignelser över sin bror och syster, som inte känner Herren. Han bad också for sin mamma som inte känner Kristus.

Enligt vissa rykten är den man som Kolyas mamma lever tillsammans med, far till hennes barn. Hon har även sagt, genom andra människor, att hennes barn inte får komma hem till hennes hem.

For två år sedan gjorde Kolyas yngre syster, Jenya, några försök att träffa henne. När hon var nära hennes hem kunde hon höra hennes missbruk och hon lät henne inte komma nära. Gråtande
lämnade hon henne. De säger att hennes äldre dotter har det bra
Familjen gav lite pengar till mamma, och bad grannen förmedla de till mamman. Men hon kastade dessa pengar tillbaka och säger att hon inte har några barn.

När jag hörde alla dessa historier fick jag smärta och sorg i mitt hjärta. Jag började förstå versen från Bibeln:
Jesaja.49: 15 "Kan en kvinna glömma sina dibarn.

Trots allt hade jag lust att träffa denna kvinna för att hjälpa henne att förstå Guds sanning, och kanske hjälpa henne att be Herren förlåta henne och hjälpa henne att förlåta själv och acceptera sina barn i sitt hjärta.

Kolya och jag var glada och lyckliga när vi kom tillbaka. Vi var gladdes åt lunch i Transithemmet. Vi var glada eftersom Kolya höll nyckeln från sin bekväma lägenhet i sin ficka.

Plötsligt stoppade Herren mig. Jag sade: - Låt oss besöka din mamma.
Kolya förvantade sig inte detta. Han sa: - Jag är rädd for henne. Vi kommer att gå igenom den by där hon bor. –Om jag går först då? Nej, det har jag inget emot men jag är rädd. Hur länge är det sedan du såg henne? -20 år. -20 ...?! Det kan vara i dag som Herren vill ge detta möte med din mamma. -Jag kommer inte att gå, jag är rädd. –Om vi ber tillsammans kommer jag att gå.

Vi gick för att köpa lite godis och en del fina blommor i butiken.

Invånarna visade vägen till stugan där denna olyckliga kvinna
levde. Vi gick längs vägen och kom fram till stugan. Jag
bad Kolya att vänta bakom träden inte långt från hemmet
med presenterna och jag gick fram till hyddan. Kolya darrade
som ett löv i ett träd. Han berättade sedan att han bad.

Jag visste inte vad som väntade på mig där. Tidigare har jag varit med om olika möten i sådana hem: några onda suparfester har mött mig, drogberoende, vissa kriminella har öppnat dörrarna till sådana olyckliga kvinnor.
Vid sådana besöka har jag många gånger undrat: Kommer jag levande därifrån?
Prisa Gud som hållit mig i trygghet. Jag trodde jag skulle vara i säkerhet även nu. Jag knackade på dörren och den gamla kvinnan (hon är 53 år) öppnade den. Hennes ansikte sa att hon hade mött en hel del sorger i sitt liv.
Synden förstör hennes själ. Samtidigt märkte jag att alla
hennes barn var lika henne.

Hon lat mig komma in i sitt hem för att ta reda på varför jag kom. Inuti stugan var det mycket dåligt och det fanns ingen spis for matlagning och uppvärmning. Det fanns liten vedspis för att få lite värme under vintern. Jag berättade vem jag var. Jag sa att jag känt hennes barn: Kolya, Jenya, Zina i 15 ar. De fanns på olika barnhem och senare fördes de alla till Kostino barnhem och därifrån kunde jag ta dem till vårt Transithem på helger och på sin skolloven.

När hon fick höra denna berättelse började Herren tina hennes iskalla hjärta. Sedan berättade jag om hennes barn som blivit vuxna, vackra, stiliga och kärleksfulla till sin mamma och de ville så gärna förlåta hennes svek mot sina barn. Hon började gråta när Hon hörde att Herren också ville att förlåta henne. Hon grät många tårar nar jag sa att hon skulle förlåta sig själv. Jag hade sett att det var hennes största problem. Äntligen blev hon befriad från stene som tyngde hennes hjärta.

Hon började berätta om sina barn. Ett lätt leende och ögon lysande av glädje dök upp i hennes ansikte. När hon började berätta
om Kolya frågade jag henne om hon ville se honom. Hon stönade: Naturligtvis -Men om det kommer att ske här och nu? - Ja, jag vill mycket gärna träffa honom. Var är han? Han står och darrar och ber
bakom träden. Det är svårt att beskriva vad som hände.  I nästa
ögonblick hörde ett skri över hela byn och rpoet: Kolya, min son, där
är du? Kom till mig. I detta ögonblick knuffar kvinnan mig åt sidan.
Min uppgift var att få fram min kamera och att springa framför henne för att dokumentera denna välsignade bild av mötet mellan två människor som levt under dessa omständigheter under 20 år.

Jag kan inte beskriva detta. Titta på bilderna. Mamma kramade sin son och hon darrade och grät och hon upprepade gång på gång: Kolya, förlåt mig.
Hon fick höra: Mamma, jag förlät dig for länge sedan och jag älskar dig. De sitter och kramas och pratar och pratar ... När det är dags att säga adjö och de kramar varandra börjar Kolya be mycket innerligt. Det var mycket rörande att se den bedjande sonen som höll sin olyckliga mamma i sina kramande armar. Kolya hade väntat på det här mötet i många år för att få säga och visa kärlek till sin mamma. Jag var i chock när vi åkte från Kolyas hem. Jag tror att änglarna
i himlen var lika chockade. Grannarna kom och de var i chock
också. På denna plats och denna gång visade Herren sin härlighet,
kärlek, förlåtelse och helande.

När vi åkte sa Kolya till sin mamma att hon skulle bo i hans nya lägenhet denna vinter. Nu tänkte jag att vi skulle hjälpa honom med en del begagnade möbler och annat till sin nya lägenhet där hans mamma kommer att leva. Prisa Herren för hans fantastiska arbete! Halliluya!

Kara vänner, tack för det fruktbara resultatet av era böner för vårt arbete bland föräldralösa.
Nu kan vi hjälpa föräldralösa som kan hjälpa sina föräldrar.
Vi behöver ditt stod.

Anatolij Redin

Ryazan