Gott Nytt År!
Slutet på året är tider för summeringar, årskrönikor, bokslut och årsberättelser. I Equmeniakyrkan i Ljurhalla har vi arbetat efter vår vision ”En kyrkan för hela bygden där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen”. Har vi lyckats? Njaa, det finns poster både på plus och minus sidan, vi har gjort mycket som varit gott, men det finns också mycket av tillkortakommanden och misslyckanden. När man har en vision om att vara med och förändra världen så kan vi bara konstatera att det finns mycket kvar att göra. Men vi kan också summera saker på pluskontot, allt ifrån julklappsinsamling och förmedling av pengar från Hjulet till ett leende eller en klapp på axeln.
Men vår vision är inte bara världen där långt borta, utan en förvandlad värld börjar med dig och mig. I enlighet med vår vision tror vi att mötet med Jesus förvandlar.
Mötet med Jesus innebär kraft till ”att göra de goda gärningar han från början har bestämt oss till”. Du blir dig själv, en unik kanal för kärlek till dina medmänniskor.
Mötet med Jesus innebär ett möte med honom som är både nåd och sanning. Sanningen behöver komma fram även om den är smärtsam ibland, men det stannar inte där utan mötet med Jesus handlar om förlåtelse och återupprättelse.
Mötet med Jesus har Nils Bolander skrivit om i dikten ”Ett ark papper” med ett axplock ur den önskar jag dig ett riktigt gott nytt År där mötet med Jesus får förvandla mig, dig och världen.
Sylvestertankar.
"Jag såg ett pappersark fullskrivet med bokstäver och ord. Grova stavfel och språkfel.
Vilken klåpare hade komponerat detta nonsens?
Då såg jag med ens vad det var och rodnade av blygsel och skam: det fullskrivna arket var mitt gångna år. Jag själv var den klene skrivaren. Och längst ned på sidan hade en mäkta sträng lärare skrivit med rödaste blod ett rättvist betyg: Underkänd.
I samma stund skymtade jag en hand som räckte mig ett nytt oskrivet ark och förnam en röst som sade: Skriv! Det vita arket var mitt nya år och handen och rösten var den stränge lärarens, som givit mig ännu en chans.
Herre, du stränge men rättvise lärare! Inte en bokstav vill jag skriva utan att du håller i pennan.
Som dånet av ett starkt tordön och bruset av väldiga vatten nådde mig då hans röst: Skrivare skriv! I en starkares hand har du utlämnat din penna.
Och fylld av en outsäglig trygghet präntade jag de allra första stavelserna på det nya arket: Se, han gör allting nytt! En pennfjäder i den store skrivarens hand vill jag vara. O, att han ville ta ett fast grepp om mig och med sin levande ande skriva en outplånlig skrift, ett Kristusbrev, i mitt liv.
Så att någon enda liten människa kunde tacka Gud för mig."
(Dikten i sin helhet finns i ”valda dikter” av Nils Bolander)
Tomas Arvidson,
pastor i Equmeniakyrkan Ljurhalla