Branäslägret
En dryg vecka har gått sedan jag var på nyårsläger i Branäs tillsammans med 300 andra från Vårgårda och Herrljunga kommun. Jag har varit med på många läger tidigare, och arrangerat några under min tid som ungdomsledare i Fiskebäck. Trots min erfarenhet från tidigare nyårsläger kände jag mig som en fullständig nybörjare i det här sammanhanget. Saker och ting sköttes på andra sätt än jag är van vid, fler människor var inblandade och många församlingar delade på ansvaret. Det var mycket nytt att ta in och många nya människor att lära känna. En underbar utmaning helt enkelt.
Efter en magisk första dag i backen blev jag dag två tyvärr sjuk i en rejäl mansförkylning. Den golvade mig och lämnade mig på avbytarbänken när de andra åkte till backen för att pumpa puder. Att vara sjuk under ett skidläger där hundratals människor är inklämda i en skola är inget jag rekommenderar, men det var som det var. Jag fick sova på soffan i ledarrummet för att få någorlunda återhämtning. Efter en hel dag i soffan var jag uppe på benen igen, även om jag inte var tillräckligt kry för att kunna åka mer skidor.
Skidor i all ära, men anledningen till varför vi ens åker på dessa läger är för att unga människor ska få möta Jesus och växa i sin tro. Och det gjorde de sannerligen. Ett antal ungdomar tog emot Jesus som Herre i sina liv för första gången, bönestationerna fylldes under andakterna och många nya vänskapsrelationer påbörjades. Att stå längst bak på andakten och se ut över en ljusbärare full med tända ljus som ungdomar trängs kring, en förbönsplats där det är kö till förebedjarna, en vacker lovsång där ungdomar sträcker händerna mot Gud och att även få se ungdomar som tar stora och viktiga steg i sin tro gjorde mig innerligt tacksam för det sammanhang jag har kommit till. Och jag menar, om en enda ungdom tar emot Jesus i sitt liv för första gången är det värt alla mansförkylningar i världen.
Även om skidåkningen som sagt inte blev som det var tänkt åker jag hem med en god eftersmak, för Gud var där och berörde. Jag åker även hem mycket tacksam över de nya människorna jag fått möta och lära känna. Jag vill också ge en stor eloge till alla som har kämpat och slitit för att lägret kunde genomföras. Lägerchefer, kökspersonal och ledare - tack för all tid och allt slit ni lade ner för att Branäslägret kunde bli verklighet.
/ Emil Thelin