Våren

När jag sitter här och skriver detta så undrar jag vart våren har tagit vägen? Det har snöat de senaste dagarna. Det har varit ganska kallt nu ett tag och jag och kanske du också väntar och längtar efter vårvärmen. Tänk att få sitta ute i kortärmat och med bara ben i lä någonstans och känna värmen från solen och med en härligt varm kopp kaffe i handen, höra fåglarna sjunga och se hur växtligheten tar fart. Det längtar vi efter och det kommer snart - det tror vi på.

För mig är våren en tid då jag tänker lite extra på skapelsen och allt det sköna som vi får uppleva i naturen. För mig är det ett stort bevis på att det finns en skapare, en Gud som ligger bakom allt detta vi får ta till oss under den här tiden. Det kan inte vara en slump att allt det som har legat begravt och till synes dött under marken helt plötsligt i vårvärmen får liv igen och börjar att gro, börjar grönska, börjar att leva igen. Någon – som jag kallar Gud – gör det igen och igen och så kommer det att bli även i år, var så säker på det.

Roland Utbult har skrivit en sång som bland annat har den här versen och refrängen;

Fåglarna sjunger till Hans ära och blommorna doftar till Hans välbehag.
Jag hör havet som leker och vinden som susar i blomstrande fägring i sommartid.

Refräng
Då kan jag ej tvivla, då måste jag tro det är Herren som skapat vår jord.
En trygghet jag äger, som vet att Han lever och givit oss ljuset på mörklagd jord.

Ja även om han i sången skriver om sommartiden så stämmer det förstås även in på våren och allt det sköna som det bär med sig. Vi närmar oss Valborg och första maj då vi på ett speciellt sätt välkomnar våren, även om det också i år kanske inte blir som vanligt med stora samlingar runt en eld och med härliga vårsånger från någon kör. Vi välkomnar våren i naturen men vi välkomnar också våren in i våra hjärtan. Vi längtar efter värme men vi väntar också i dessa Coronatider på gemenskap, på att få träffas och umgås som vi har gjort förut. Håll ut så tror vi att det snart är dags att också få mötas i kyrkan för att lovsjunga vår skapare. Skaparen till allt det sköna i naturen men förstås även skaparen till människan, till oss som kallas för skapelsens krona.

”Och alla blommor lär sig att slå ut
och själv lär jag mig förstå till slut
att det jag får av allting fint som sker
det är en gåva som Nån ger och ger”
(Dikt av Atle Burman)

Tack Gud för din skapelse.

Håkan Oscarsson
Diakon Equmeniakyrkan Ljurhalla