På cykel genom Sverige och till fots upp på Kilimanjaro

I lördags var det bygdens julfest i Ljurhalla missionskyrka. Det var helt fullsatt i festsalen när Mona-Britt Karlsson bjöd gästerna att ta för sig av gröten och smörgåsarna. Efter att vi ätit oss mätta, samtalat med bordsgrannarna och löst lite kluriga uppgifter, flyttade vi oss till kyrksalen, där vi fick vara med om två fascinerande berättelser i ord och bild.

Två av församlingens ungdomar tog över mikrofonerna. Först tog Emil Oscarsson med oss på en resa genom Sverige på cykel från Treriksröset till Smygehuk. AT har tidigare haft artikel om hur Emil, tillsammans med en kompis bestämde sig för att, så snabbt som möjligt, cykla från norr till söder. Ambitionen var att klara det på 9-10 dagar, men dessa stålmän fixade det på mindre än 7 dagar. Emil berättade och visade bilder om olika händelser under färden.

Inte nog med detta kraftprov, utan några veckor senare åkte Emil, tillsammans med kompisen Daniel Marinder till Tanazania för att bestiga Afrikas högsta berg Kilimanjaro. 

Denna berättelse var minst lika fascinerande och killarna berättade i ord och bild och med mycket humor om vandringen till toppen, som ligger på 5.895 meters höjd. Från varmt och grönt vid starten till bergigt, kallt och stenigt  närmare toppen.. Största problemet var den allt tunnare luften, där risken för allvarlig höjdsjuka alltid finns.  Killarna kom dock både upp till toppen och ner till baslägret igen, utan att ta skada.

Efter detta väntade ett par dagars safari i nationalparker innan man avslutade med välförtjänt badsemester på Zanzibar. Emil och Daniel fick välförtjänta applåder, både för sina prestationer och för en bra presentation.

Efter dessa svettiga berättelser smakade kaffe med tårtbuffé utmärkt. Innan festen var slut fick vi också lyssna till sång av Evelina Karlsson samt av Mona-Britt Karlsson och Eva Alsén, innan pastor Krister Johansson avslutade en mycket trevlig kväll med en andakt.

Besök från vänförsamlingen i Ryazan

Vid månadsskiftet nov-dec har församlingen haft besök av 8 gäster från vår vänförsamling i Ryssland. Åtta stycken av våra vänner från Ryazan var med på resan och de har bott hemma hos olika församlingsmedlemmar. Som sig bör var pastor Anatoli Redin, hans hustru Tatjana och vår engelskspråkiga vän Ludmilla med på resan. Övriga deltagare har inte varit i Sverige tidigare, så detta var en stor upplevelse för dem.

Under veckan var det ett varierat program. På torsdagen var de i Borås på lite shopping, på fredag kväll åkte de, tillsammans med värdarna, till ”Jul på Liseberg”. På lördagen var de först på Hjulet Second Hand och på kvällen var det dags för Hjulets årliga utflykt och personalfest. Då for alla anställda och frivilligarbetare till Åh stiftsgård och bjöds på ett fantastisk julbord. Och vad passade bättre än att våra ryssvänner följde med! Förutom ett riktigt svenskt julbord bjöds på underhållning och information om Hjulet.

På  söndag var det adventsgudstjänst i missionskyrkan med Nårungakören och vår pastor Krister Johansson, men vi fick också en hälsning av Anatoli Redin och ett par sånger av hans grupp. Mannen som förmedlade kontakten mellan Ryzankyrkan och vår kyrka i början av 1990-talet, pastor Ingvar Holmberg, deltog som tolk i mötet. Han och medlemmarna i kyrkan i Ryazan har aldrig träffats förut och han har inte heller varit i Ljurhalla tidigare, varför detta blev glad överraskning.

På söndagskvällen bjöd vännerna från Ryazen på en rysk afton, med mat som de själva lagat i kyrkan. Vi bjöds på god rysk soppa, en borstj, därefter på en kall potatis-, grönsaks- och köttsallad. 

Till detta serverades en kryddstark tomatsås, med mycket pepparrot och vitlök, samt gott pepparkaksbröd och allt kunde njutas tillsammans med en kall bärsoppa. 

Maten var god, men mest uppskattat var nog de bilder och berättelser om ungdomar som bor på  församlingens utslussningshem, som pastor Anatoli presenterade.  När barnen är 16 år måste de lämna barnhemmen och har ofta ingenstans att ta vägen och många hamnar i kriminalitet, missbruk och prostitution. Men för de ungdomar som får möjlighet att bo på utslussningshemmet, och där få möta kärlek och hjälp till yrkesutbildning och arbete, går det mycket bättre. Vi fick höra gripande berättelser om dessa ungdomars bakgrund och svårigheter, men där boendet  på detta hem och den hjälp man på olika sätt får via kyrkan , gör att de oftast kommer ut i arbetslivet och dessutom  har  många bildat lyckliga och kärleksfulla familjer. Som mest kan man ha 12 ungdomar samtidigt och det är till denna verksamhet som en del av överskottet på Hjulet Second Hand går varje år.

Vi fick också gripande vittnesbörd från både Sergei och Larissa om deras väg till tro och vad detta idag betyder för dem och deras familjer. Hela gruppen sjöng också flera sånger för oss.

På måndag behövde alla vila ut efter en intensiv vecka, men på kvällen blev det mer gemenskap med Ljurhallaborna , i samband med en kvällsmat på gröt och smörgås i kyrkan och tidigt på tisdag morgon lyfte planet hem till Ryssland igen.

Julfrid eller julstrid

Följande inlägg publicerades först i vårnumret av Församlingsnytt.

”Stilla Natt Heliga Natt! Allt är frid”, ”Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund”, ”Fröjdas vart sinne, julen är inne”. Detta är välkända fraser ur några av de mest vanliga psalmerna vi sjunger i juletid. Härliga psalmer som påminner oss om den där härliga julen som ligger framför oss.

Jag tycker otroligt mycket om julen, det är en härlig tid på året, en mysig ljusglimt i en årstid som annars är långt ifrån min favorittid på året. Inför varje jul, det är likadant varje år, så tänker jag att denna jul och adventstid ska bli en lugn och skön tid. Det ska finnas mycket tid till familj och vänner och i vår familj ska vi hinna allt det där julmyset och göra allt det där mysiga som hör julen till tillsammans. Själva julhelgen är en skön helg där umgänget med familj och släkt är det som dominerar.

Nog för att jag och vi som familj har en härlig jul med vår familj, men det är mycket som brister i min kanske naiva drömbild av juletiden. De flesta av oss kanske, jag hoppas det åtminstone, får vara med om en relativt lugn och skön julhelg, men vägen dit har varit kantad av allt annat än lugn och frid. Det är många ”måsten” som alltid måste fixas, tex julklappar som måste hinna köpas in. Man får ofta konstatera med facit i hand att tiden som man drömde om, att det skulle bli en tid av frid blev en tid av strid, en ständig kamp för att hinna med allt det som måste göras för att man någon gång ska få den där tiden av frid som man längtar efter. Jag tror att många känner igen sig!

Tyvärr har jag ingen direkt patentlösning på hur man skall lösa detta. För livet är som det är och saker och ting måste ordnas och fixas med och det är inte så mycket att göra åt. Men samtidigt tänker jag att det måste också finnas saker man kan göra någonting åt, om det är så att juletiden mest blir en jobbig tid p.g.a. allt som måste fixas bara för att det är jul. Man kan minska ner på julklappsinköpen, man kan eventuellt hoppa över några rätter till julbordet, mindre mat att laga, mätt brukar man oftast bli ändå, man kan kanske kan samordna några av alla besöken o.s.v.

Små tankebidrag i försöket att nå det som är det viktigaste med julen, att det blir en tid av skön och nödvändig tid av lugn och frid. Det är detta som Jesus önskar oss. Han som är julens huvud- person, säger i Johannesevangeliets kapitel 14 så här ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger inte det som världen ger...”.

Det är denna frid som jag längtar mer efter och vill finna, hoppas du hittar den också.

God Jul och Gott Nytt År önskar jag er alla!

/Pastor Krister Johansson 

Nyanställda

Församlingen har glädjen att hälsa två anställda välkomna.

Pastor Krister Johansson, Vårgårda, har en tjänst på 50 % och kommer bland annat att vara med i konfirmationsundervisningen, han började sin tjänst den 1 september.

Ungdomsledaren Alice Anderson, Vimmerby, började sin tjänst den 15 augusti och hon arbetar 100 % i barn- och ungdomsarbetet.

Vi gläds åt att få ha med dem i vårt församlingsarbete.